I juni skulle jag egentligen varit till tandläkaren. Mitt i cellgiftsbehandlingen hade jag verkligen ingen lust så jag bokade om tiden och sen bokade jag om den igen och idag var det dags.
Ganska exakt 2 år sedan jag var där sist. Till Sadisten, den hemska människan som fått mig att må så dåligt över att gå dit. Hon som fick mig att byta klinik för att slippa bli plågad.
Jag träffade Louise som visste varför jag bytt och jag fick förklara hur jag kände. Hon var försiktig och talade hela tiden om vad hon skulle göra. Nu ska jag blåsa lite och Louise blåste så försiktigt. Sadisten hade blåst så hårt hon bara kunde, MAX, så där så det ilar som fan.
Röntgen har alltid gjort jätteont och känslan av spy har gjort att jag många gånger spottat ut plåten innan bilden är tagen. Louise ställde in allt och sa till mig att bita ihop försiktigt och andas genom näsan. Gick hur bra som helst, ulkade inte en gång. Sadisten hade tagit extra lång tid på sig och suckat som fan om jag spottat ut plåten.
Jag hade lite tandsten som Louise tog bort manuellt med en skrutch. Gjorde inte ont en enda gång. Sadisteten hade kört med maskin på högvarv och inte slutat förrän jag var nära döden.
Varför har jag gått till sadisten i alla år? Varför har jag inte bytt tidigare? Det är INTE fel på mig, det är fel på sadisten!
För första gången så länge jag kan minnas gick det jättebra att besöka tandläkaren. Tack Louise, vilken klippa! 😊